TRÄDGÅRDSMAKAREN
VÄXTPORTRÄTT
Rönnar har så många fördelar att det knappt går att räkna upp alla. Beroende på sort kan de odlas i högre zoner ända upp till Norrland och trädgränsen. Det är ett träd som klarar tuffa förhållanden med både blåst, salta vindar från havet och tung snö på vintern. Träden trivs i sol eller skugga och är lagom stora för en trädgård.
Rönnbär är inte bara röda. Det finns sorter av rönn som ger gula, rosa, vita, ljusröda, lackröda eller orangea bär. Även bladverket skiljer sig från små mörkgröna blad till stora ljusgröna som nästan påminner om palmblad.
Rönnen har fördelar alla årstider. Den blommar fint i vitt på våren och attraherar insekter. På sensommaren sätter den bär och framåt hösten har många av sorterna en fantastisk höstfärg. Rönnbären hänger ofta kvar en bit in på vintern och glädjer fåglarna.
FOTO: HELENA ÅHLUND HEDSTRÖM ©
Sura men väldigt c-vitaminrika, fulla av antioxidanter och innehåller också betakaroten! Förr användes bären mot skörbjugg, idag är det sällan vi äter rönnbär just pågrund av surheten. Man kan dock göra gelé, marmelad, saft, pickla, torka och ha i te eller strö på yoghurten eller mala till ett pulver för smaksättning. Det är ett bär som blir mer och mer populärt och på nätet finns många roliga recept att prova.
Bären ska utsättas för ett par frostnätter innan de plockas och används, då blir de mindre sura eller beska. För att täcka ett rekommenderat dagligt intag av c-vitamin måste man äta åtminstone 1,5 dl* och det känns svårt med tanke på smaken, så själv sparar jag bären till fåglarna.
Inom traditionell gammal örtmedicin användes bären för att stärka immunförsvaret, förebygga och behandla urinvägsinfektion, stärka njurarna och motverka förkylning.
* 100 g rönnbär innehåller 59,7 mg C-vitamin enligt Livsmedelsverket. Kvinnor behöver 95 mg och män 110 mg C-vitamin per dag. Det innebär att kvinnor behöver äta ca 160 g/dag och män 185 g. 1 dl rönnbär väger ca 50 g.
Ett medelstort träd bland rönnar som ofta är ympad på vanlig rönn. Sorten 'Birgitta' får mörkt klargula bär som sitter kvar länge på trädet.
'Birgitta' blir lagom stort för en vanlig trädgård. Höjden är mellan 5-6 meter (ibland högre)men den blir smalare än hög. Bredden anges vara mellan 3-4 meter och formen är smalt konformig och kompakt som ung och mer yvig och oval som äldre.
Sorten härstammar från ett frö som plockades i Kew Gardens i England och sedan förädlades det på Alnarp under 80-talet. 'Birgitta' är frisk och härdig upp till zon 4 och trivs bäst i ett soligt läge. Plantera i en vanlig bra väldränerad och jord som inte är för kompakt. Våta jordar trivs hon inte i.
Bären är gula medan bladen på sommaren är mörkt blågröna för att växla färg till gulorange.
Ett litet kompakt träd med vita blommor på våren och små lackröda bär i ärtstorlek i stora klasar på hösten. 'Carmencita' är en av de minsta sorterna av rönnar och perfekt när man har begränsad yta.
Sorten 'Carmencita' härstammar från Alnarp i Skåne och kan ha lite olika form och storlek beroende på hur den förädlas eller beskärs. Ofta toppympas de på en vanlig rönn och får då en klotformad kompakt krona som ett litet runt miniatyrträd.
Sorten är härdig till zon 6 och blir 2-4 meter högt och får runt 2-2,5 meter bred krona.
'Carmencita' vill stå soligt eller i halvskugga och är ett ganka anspråkslöst träd, men misstycker om du planterar henne i allt för kompakt jord.
Bladen är små och mörkgröna med rödaktiga skaft. På hösten övergår de från orange till rostigt brunröda toner och trädet kan se ut som det glöder i höstsolen.
Trädet hittades i sydkorea på en ö som heter Ullung-do av Tor Nitzelius 1976.
Det är en speciell rönn och en av mina favoriter. Knopparna är stora och brunröda och ur dem spränger skirt ljusgröna blad som snabbt växer till sig till stora glänsande plymer. Just de glansiga bladen avviker från andra sorters rönnar.
Trädet tar mer plats än de ovan med höjden 10-12 meter och bredden 4-5 meter, så ett stort utrymme behövs men det är värt det.
Ullungrönnen har en speciell grenbyggnad med långa uppåtsträvande grova grenar som gör att trädet ser stabilt och rejält ut. Det är härdigt till zon 4. Sorten 'Legend' E är mycket lik och klarar åtminstone zon 5. Jorden ska vara väldränerad men med jämn fuktighet.
Blommorna är vita och stora och påminner om fläderblommor. På hösten kommer de enorma klasarna med orangeröda bär och höstfärgen lyser upp med orangea, röda och gula toner.
Ett träd med rönnbär som ser ut som rosa karameller. 'Rosmari' har sitt ursprung i Uppsala Botaniska Trädgård och är ett mellanstort träd.
Blommorna är som på alla andra rönnar vita men bären blir rosa på hösten men kan i färg bryta lite mot gult eller orange. Det är olika från år till år. Även bladen kan skifta lite i rosa men är mer gulorange eller rödaktiga i sina höstfärger. På sommaren är bladen friskt grågröna.
Trädet är härdigt till zon 4 eller kanske 5 i gynnsamma lägen. Höjden är mellan 5-6 meter och formen är rundat ovalt och kronan tät. Hon är vindtålig och trivs bäst i soligt till halvskuggigt läge i en väldränerad jord som inte är vattensjuk.
'Rosmari' är nästan alltid ympad på vanlig rönn.
Har man sett ett 'Joseph Rock' på hösten någon gång vill man definitivt ha det i sin trädgård.
Det är ett friskt och anspråkslöst träd i lagom storlek för en villaträdgård. Höjden är 4-7 meter och bredden ca 2-4 meter. Som ung är det ett smalt träd men som äldre blir det bredare och lite lösare i sitt grenverk.
På hösten smäller det till med färger. Bärnstensgula bär mot bakgrund av lysande orangerött, koppar och purpurröda blad ger en vacker effekt.
Trädet är inte lika härdigt som de andra men går bra upp till zon 3. Det vill sitta soligt, tål en del torka men ska inte odlas på för kalkrika jordar då bladen kan få kloros, det vill säga att det blir skador på bladen som inte får tillräckligt mycket klorofyll.
Även 'Astrid' Har sitt ursprung i Uppsala Botaniska Trädgård där man plockade frön som sedan förökade upp på Alnarp.
Det som skiljer sig lite från andra rönnar är att 'Astrids' blad är lite annorlunda med drag av släktingen oxel. Ovansidan är mörkgrön och undersidan lite gråluden. På hösten blir bladen gulorangea.
'Astrid' får en rik fruktsättning med stora bär täta klasar och färg som drar åt aprikos eller kanske mer orange.
Det blir ett litet rundkronigt träd på ca 4-5 meter och bredd runt 2-3 meter. De yttre grenarna är lätt hängande.
Kan odlas upp till zon 4 i väldränerat. Hon är ganska anspråkslös och kan sitta i sol eller halvskugga.
En av de minsta rönnarna som till och med går bra att odla i kruka. Det som är speciellt med den här lilla rönnen är att den får vita rönnbär!
Trädet har tunna grenar som gärna hänger nedåt i sin tyngd av blommor och bär. 'Ås' finns även som buske om det passar bättre på platsen.
De vita rönnbären tycks inte vara så attraktiva för fåglar och får hänga kvar länge på trädet. Dock blir de bruna ganska snabbt. Bären är dekorativa under stora delen av sommaren då de först är grönvita med röda stjälkar för att sedan bli vita som små snöbollar.
Bladen får höstfärger i rödorange och mörkt brunröd. Storleken på trädet är runt 2-3 meter och får plats även i den minsta radhusträdgården. Trivs bäst i väldränerad och lätt sandig jord. Undvik kompakt lera.
Vanlig rönn, Sorbus aucuparia, finns vild i naturen och uppskattas av fåglar och kronvilt som äter knoppar och späda grenar. Du kan givetvis ha den i trädgården som ett tåligt prydnadsträd.
Det finns sorter av den vanliga rönnen som har mer smalväxande krona och det är Pelarrönn Sorbus aucuparia 'Fastigiata' eller den nyare sorten 'Rudolph´s Pride'. Det finns också en sort med sötare och större rönnbär som heter Sötrönn, Sorbus aucuparia var.edulis, om du vill använda bären i hushållet.
Praktrönn, Sorbus decora, är ett ännu bättre val om du vill ha en vacker rönn. Bären blir större, klasarna tätare och trädet är härdigt upp till zon 5, kanske 6.