PSSM2 - Ladys historia

Det här handlar om min häst som blev sjuk i PSSM2. Jag vill sprida kunskap om sjukdomen som först nu börjar uppmärksammas runt om i världen.

PSSM2 kallas också MIM som står för Muscle Integrity Myopathy. Det är en ärftlig muskelnedbrytande sjukdom som ej går att bota.

Fyra års kamp


Historien med Lady börjar i maj 2018 då jag intensivt letade efter en ny ridhäst som var lagom stor, lite lagom erfaren och grundutbildad. Efter att ha kämpat med sjuka och skadade hästar i flera år, samt att jag själv hade varit konvalescent efter en ryggoperation, ville jag nu ha en häst som gick att rida direkt och ha kul med. 


Jag tillbringade kvällar och nätter med att leta efter hästannonser när jag till slut fick upp en bild på ett vackert svart sto med fyra vita ben och bläs. Det här var hästen som jag letat efter! Men, det som kunde ha blivit så bra blev en lång kamp, för både mig och hästen. En kamp som fortfarande pågår dagligen.

Ny häst i stallet


Redan när jag klev in i försäljningsstallet och såg hästen genom boxgallret var jag säker på att det var min nästa häst. Hon la huvudet på sned och stack ut sin överläpp genom gallret och ville bli sedd och klappad. Ögonen talade till mig, det var en så vacker blick och en fantastisk själ. När jag böjde mig fram och kratsade hennes hovar slickade hon mig på ryggen. Jag var såld! 


Provridningen i ridhuset fungerade helt okej, hästen var lite obalanserad, oriden och ganska omusklad men det skulle jag lätt kunna ordna med min långa erfarenhet. Hon stannade några gånger och lyfte frambenen i en liten stegring men det blev inte värre än att jag bara kunde skratta åt det.


Jag bad försäljaren visa hästen riden utomhus och jag såg så klart att den var spänd och reagerade lite på saker. Men eftersom den just kommit till Sverige från Holland och bara stått i box den senaste veckan så var det inget konstigt.



Jag borde ha vetat bättre....

PSSM2 - Ladys historia

First Black Baarzens "LADY"

Ett holländskt KWPN-sto med tvivelaktig bakgrund, stor personlighet och vänlig själ.
Smeknamn: Lady
Smeknamn i Holland: Fashion och First Black
Far: Sir Oldenburg (KWPN)
Mor: Veliene (Tuigpaard = Körhäst)

Hästen skulle säljas snabbt, det fanns flera intressenter som stod på kö och priset var inte allt för högt. Hästen besiktades samma kväll av en stressad veterinär som kom i kjol och klackskor. Hon drog på sig ett par gummistövlar och bad försäljaren göra böjprovet för hon hade ont i ryggen. Jag studerade noga hästens rörelsemönster, kanske var den lite ömfotad då hon inte var skodd, men inget annat syntes. Vi lastade och åkte hem direkt efteråt. Med oss från försäljningsstallet fick vi ringorm som var tvunget att behandlas två gånger dagligen under flera veckor. Bada och schamponera häst, bada och smörja häst. Lady isolerades från de andra hästarna och fick gå i egen hage och hon var stressad men under kontroll.

En långam start 


Efter några dagar började jag gå promenader med henne och hon visade stor osäkerhet blandat med rädsla. Den häst jag såg på provridningen var inte den som jag nu stod med i handen. Min erfarenhet säger mig att hästar behöver tid för att landa och vänja sig vid sin nya miljö och livssituation, så jag gav henne chansen att få göra det. Jag misstänker att Lady var ganska avstängd mentalt vid tillfället för provridningen och att det nu var hennes rätta sida som visades. Vi arbetade på ridbanan där hon kände sig ganska trygg. Den enorma energi hon hade kom ut genom att hon bara ville rusa runt, hon kunde inte stå stilla eller fokusera på någon uppgift. Det var inte läge att sitta upp på hästen eftersom den inte kunde stå stilla, men också för att ringormen var som värst i sadelläget. 


Ville jag gå från stallet eller förbi ridbanan för att ta en promenad var det fullständigt tvärstopp. Hon var skärrad och om jag drev på blev hon helt blockerad, underläppen fladdrade hysteriskt och hon reste upp huvudet och kastade sig handlöst bakåt. Hastiga rörelser från mig kunde resultera i direkt flykt, allt ifrån att hon tvärvände och ville skena hem till att hon stegrade. Det var inte svårt att förstå att hon inte blivit helt sjyst behandlad tidigare. Och mitt hjärta smälte ännu mer. Det fanns aldrig någon fundering över att jag borde lämna tillbaka hästen, något sa mig att vi skulle ta oss igenom detta och hästen skulle komma ut på andra sidan som trygg individ. Det skulle bara behövas lite tid och tålamod. Dessutom hade försäljaren avsagt sig reklamationsrätt i kontraktet. 

Jag letar bakgrundsfakta


Det tog tre månader innan jag kunde sitta upp på henne på ett säkert sätt. Vi tränade mycket på att stå stilla vid uppsittningspallen och till slut så stod hon där, väntandes på att få en godis så att jag kunde sitta upp i lugn och ro. Ridningen fungerade bra på ridbanan men att rida ifrån stallet var ingen lek. Vi kom inte många meter innan hon vägrade gå fram och minsta lilla press från min sida med skänklarna så tvärvände hon eller stegrade. Jag var aldrig riktigt rädd utan lät det ta tid. På två timmar kom vi 20 meter en dag.

Andra dagar gick det bättre och längre om vi inte stötte på nya saker. Som stegen någon hade rest mot väggen eller att det rörde sig i ett träd. Eller, det räckte med att hon såg en sten som solen föll på lite annorlunda just den dagen för att det skulle bli stopp. Men ju mer jag red desto värre blev hon, speciellt om jag försökte lämna ridbanan.


Jag blev mer och mer rädd och kände nu att hästen inte var något för mig. Jag var helt enkelt rädd för att trilla av och skada mig. Hon var till salu ett par timmar på Hästnet, sen tog jag bort annonsen. Denna häst i fel händer skulle bli katastrof.

Jag förstod att hon hade haft ett komplext liv. Dels märkte jag att hon under ytan ändå var ganska välutbildad. Kanske även inkörd då hon förstod kommandon och var så fin att arbeta på töm. Men jag misstänkte också att hon inte varit behandlad särskilt bra. Huvudskygg och extremt rädd för hastiga rörelser och överreagerade ofta. Tack vare internet är det inte helt svårt att få fram bakgrundsfakta och jag hittade många personer som kände till Lady. Jag kallar de olika personerna X nedan och därefter en siffra beroende på vilken ägare de har varit i följden. 

Först och främst kontaktade jag uppfödaren (X1) som var en mycket trevlig och tillmötesgående man. Hans svar på mitt mail med bild på Lady var positivt. Jag fick också svar från en av hästskötarna på gården. 

                    ”Hello, nice to hear the mare is in your hands. She is one of the 10 horses I have bred as an experiment, together with a friend. We have all horses saddle broken by our self. My daughter has ridden this mare too. We never had problems with the horse! Sold her because my daughter stated for study. Always healthy and no injuries. She was tree we broek her and first groundwork as we always do to get a good relationship. We start a young horse competition as 4 years old and she did very well with good points. We also work 2 times a week with long rains. She will also follow you and step on a sail.


She lives outside till 2 years, later during the day outside. Her mum died a few years ago. Your mare is ingredable breeding! You must also breed a nice foal with her! You will surprise the Swedisch dressage people!
Nice pic, she has bright eyes , so happy life! She looks happy and pretty. I sold her when she was almost 4 years to a friend for his wife but she was pregnant and after that she sold her o somebody who is a chandler. I do not know to who. At this moment we are at a show competition with a stallion out of Veliene (her mother) and he is allready high level zz2”

X1

” I was working in the stables from X1 and she was a sweet horse only with lunging before riding she was bokking a little bit. We sold her to X2 and then he sold her to X3 and then I lost the track"

Det kändes bra att få veta att hon kom från en seriös uppfödare och hade fått en bra start i livet. Men jag ville veta mer om hennes liv från fyra år till de åtta år gammal hon var när jag köpte henne. Jag gick med i flera Holländska grupper på facebook där jag kunde efterlysa hästen och jag fick oväntat ganska många svar. Med hjälp av passet och hennes vaccinationer kunde jag få fram var i Holland hon hade befunnit sig och vilka år och datum. Jag tror att det hjälpte ganska mycket för jag hade inte fått fram några andra ägaruppgifter i hennes pass. 

X2 är en känd fyrspannskusk och det var hans fru som skulle rida Lady men hon blev gravid och Lady såldes till X3. Jag har inte fått kontakt med X2 personligen men fått info om detta. Nästa ägare X3 har jag däremot fått svar ifrån. De äger en ridskola. 

           ”Hallo Helena, ik heb haar een jaar gehad maar haar karakter was voor mij te sterk. Ik heb haar daarom ook verkocht. Leuk dat ze het bij jou goed doet en veel geluk samen.

Överättning: Hej Helena, Jag hade henne i ett år men hennes karaktär var för stark för mig. Det är därför jag sålde henne. Trevligt att hon mår bra med dig och lycka till tillsammans.

X3

Här väcks mitt intresse lite extra och det som skrivs om hennes karaktär som var för stark stödjer min teori att hästen kanske inte varit helt enkel att ha med att göra. Fortsättningen blir bara värre och värre. Jag får svar från en före detta ridskoleelev som kom ihåg Lady.

”I rode at ridingschool and there was a mare named Fashion. I don’t know if the owner rode her, I guess sometimes. She was in ridingschool  but had too much energy for the riders of the ridinglessons. She was sweet but with character. I rode there, the time when she was lived there. People didn’t like her so much so she don’t rode that often.


I did liked her, I rode her once. I guess they forced her to do hard exercises like changes, but I guess she didn’t want to do that so she reacts angry. Hacks on the manege were really chaotic, some horses ran, bucked, and do really naughty stuff so the rider stops and let the horse do their own thing. In the arena she did a good job when you didn’t ask her to do any exercises. They also forcing the horses to put their head down, ‘walk neat’. Mostly just pull till those horses put their head down. Not much going outside in paddock, only in the morning”

Nu började det svida i ögonen, jag blev så ledsen för min älskade hästs skull. Flera svar berättade samma sak. Här ett svar från en tjej som jobbat på ridskolan och därefter får jag kontakt med ägare X4. 

         “She was a sport horse from my boss. She have a white stain of her stomach, right? I have ride and longe with her. She was at the riding school, was then sold to a dealer because it was not suitable for the higher sport. She was ah spunky aunt. I could do anything with that horse, she had her own character, but that is why so beautiful. But turned out not to be good enough for the sport.


She was regularly crippled. She was a troubeled lady. She was very dangerous individ. En she is scary that was she also here. She was very dangerous at the stable. Bite and kik. 23,5 in a stable. Because she was in the stable 23.5 hours a day, and was driven for a short time, high with her neck, and then again that stable was used, I built up trust with her and could do everything with it and she liked that. 

Jag frågade om tidigare skador: 
“I thought, but I am not sure that said that was helped by a chip that was in her leg, you often hear that they have it. But don't dare to say with certainty anymore, it has already been a while for me. But it could also be because she was so restless in her stable. She's been crippled for a while, Not really sick at the time. I


t's a shame, the animal has already been through a lot then! How old is she now? I thought it was a handsome mare, she was 3/4 years old at that time. I am also very much against that riding and therefore really stopped in that industry, 23/24 hours a day in the stable and then just drive and go back inside no, that is not possible for me, because unfortunately there is a lot of suffering.”


X3

           “We have a stable. We have the horse from ridingschool. Because the owner didnt have the  match with the horse. And the horse was not easy to ride. It was the owner, the woman that ride the horse. And that didnt going good. The owner X3 have a big riding school.


Horse can a lot but if she didnt like it that thay she can have bad behavior. We ride her. Sold her to a women (X5) and she want to go ride grand prix and after a copple of weeks the horse was not good. Because she walk with a move to the outside front leg. I dont know how to say. We taken her back. Then we sold her to X6. She have the horse i think 1 a 1.5 years. Ride outside. Some dressage. After a time she have bad behavior. X6 was afread and she bring the horse to another stable. That stable sold the horse i tink to you? They told the horse go to out of nl.

The horse have a caracter. She likes to ride outside and like to jumped. Dressage of higher level she blocked. And get bad behavior. When you leaved her on her one way you have a good horse. When you ride her and say that your the boss and she have to listen to a lot of presser she is getting blocked and taken the lead whit bad behavior. She was 4 or 5 years when she come to us. 


She can do all the dressage. Paiffe enz. She learned it. She can do the canter changes 1 2 4. I think zz lich level. Not nice. Whe taken her outside to make her head empty. Its a lovely horse. Good moved. Easy to handle. Nice in the stable. I think we did her also on the carriage. We did al the horses alone in the cariage. I think we have movie. X6 is not a good rider. She can ride whit the horse nicely. But a lot of people pusht her. Go dressage. And then she geting bad behavior. X6 was afraid. When she was bad she jumped in the air whit 4 legs from the ground. Go to the other side and Come up. And she can Come up high. Whe called her First Black.”
 

X4

Ägare X7 blev importören och det försäljningsstall jag köpte henne ifrån och jag är alltså ägare nummer 8.

Hästen är vid det här laget 8 år. 

Problem med galopp


Vi fick problem ridmässigt och att fatta galopp blev en kamp mellan två viljor. Jag som ville galoppera och hästen som vägrade fatta galopp och bara travade fortare. Här vill jag säga att jag är en erfaren ryttare och nu kände jag mig rätt kass och lite ringrostig och hamnade i obalans när Lady spände sig och struttade runt. När jag analyserade problemet så kom jag fram till att sadeln nog inte passade varken mig eller hästen varpå vi började testa ett stort antal sadlar under 2020.


Jag har problemet med ryggen sedan en ryggoperation och kan få riktigt ont av fel sadel så jag åkte hela vägen till Helsingborg, drygt 50 mil, och gjorde en sitsomptimering med analys av mitt bäcken och testade specialtillverkade sadlar för kvinnor. Dyra sadlar som inte fungerade för mig. Jag testade ännu dyrare specialsadlar med luftpaneler som skulle ge hästen mer frihet men jag märkte ingen skillnad på Lady, även om jag satt bekvämt. Men när sadeln skulle kosta lika mycket som hästen drog jag öronen åt mig. Till slut hittade jag en begagnad dressyrsadel av ett fint märke, fortfarande dyr men som jag inte fick ont av. Sadelutprovaren sa att den låg bra på hästen och i mina ögon så höll jag med.


Hovarna ovan är skötta av en hovslagare som jobbat på hästklinik.

Detta är ca 5 veckor sedan senaste skoning. 

Kolik, senskada, trötthet och dåliga hovar


En senskada satte stopp för fortsatt träning under några månader hösten 2018. Vi fortsatte träna små saker under vintern 2018-2019 och byggde upp ett förtroende för varandra. Under november 2018 fick hon sin första kolik. En period gick det bra att rida och hästen verkade mer nöjd med sitt liv, men sommaren 2019 verkade jobbig för henne och hon blev bara tröttare och tröttare. Lady är en stark men snäll flockledare som gör allt för att bevaka omgivningen dygnet runt. Hon är en spanare av högsta rang och ser och hör saker långt innan alla andra. Jag är van att se hästen stå med högt buret huvud, utsträckt hals och spetsade öron för att scanna av omgivningarna. Jag utgick från att hon inte gick och la sig för att vila och sova på nätterna i hagen och stallade in henne från betet nattetid under en period.


Under den här tiden så reflekterade jag inte så mycket över samband mellan bete och mående mer än att jag trodde att hon sov dåligt. Hon blev också halt på båda frambenen men det drog jag en parallell med att hon avlastat bakbenet med senskadan i kombination med att hon inte la sig ner för att vila.

Redan här började vi ha problem med att fatta galopp, men det kom vi fram till berodde på hältorna. På veterinärkliniken i september 2019 resonerades det en del om hennes hovar och hovvinklar och vi kom fram till att det snarare var här problemet låg. Fötterna flöt ut ganska mycket och jag såg själv att det inte såg särskilt bra ut. Röntgen högt och lågt visade ingenting speciellt men ultraljud visade att hon tidigare haft någon skada på gaffelbandsgrenens infästning på vänster framben. Klinikens hovslagare satte på extra dyra specialskor (Aluroll) och efter lite behandling med medicin så försvann hältan. Men inte tröttheten. Vissa dagar var ögonen helt dimmiga och underläppen hängde långt ner. Hon verkade helt utmattad. Att notera från journalen där det står följande: ”Hälta. Hästen lämpar sig idag ej för bedövning pga nervös/temperament”. 

Energibrist och korsförlamning

Nya kolikanfall och hosta


I maj 2020 fick Lady sina nästa två kolikanfall efter att vi försiktigt börjat vänja in på bete. Det första var lindrigt och gick över av sig själv. Under nästa anfall ett dygn senare blev hon riktigt dålig. Under behandlingen då veterinären gick in med slang genom näsborren ner till magsäcken för att ge en större mängd vatten med parrafinolja fick hon näsblod. Ingen av oss i stallet hade upplevt så mycket blod som den natten. Det slutade inte rinna och pulsera ut ur näsan förrän efter två timmar och då var vi redan beredda på att få åka till djursjukhuset.

Vi har haft ett antal fina dressyrpass på banan, ridit ut med vänner och både travat och galopperat på grusvägar men de flesta av ridturerna bestod i att hon spänt och lite upphetsad av nervös förväntan studsade framåt jämfota eller i någon sorts piaffpassage. Sen fick jag vara uppmärksam på omgivningen för att kunna förutse när flipparna skulle komma. Rotvältor, rådjur, cyklister och bilar på distans för att inte tala om rullskidåkare. Alla de resulterade i en häst som kastade sig handlöst åt sidorna eller exploderade rakt upp med alla fyra benen som ett popcorn.

Jag skaffade en uppblåsbar säkerhetsväst och en ny säkrare hjälm. Fast egentligen borde jag ha sålt henne med tanke på min egen säkerhet. Fast det kunde jag inte. 

Ett nytt problem som nu uppstått var att hon sedan ett antal månader hade börjat hosta vid igångsättning i trav och även efter något varv i galopp, de dagar hon ville galoppera. Endoskopi av luftvägarna i januari 2021 visade egentligen ingenting men hon behandlades med Equisolon (kortison) för fyrangit (inflammation i svaljet) för att hon såg lite irriterad ut där. Möjligen kan det ha kommit från sondning vid kolikbehandling.
Det togs också tester från lungorna men inget visades där heller.

Lady svarade inte på behandlingen så slutsatsen var att hon möjligen får en felplacering av mjuka gommen/struplocket vid ridning när hon har huvudet i en specifik position. Jag funderade ändå vidare på den verkliga orsaken och tänkte att det kunde röra sig om allergi, bettproblem eller något annat. Hon hostade nämligen inte vid longering och när hon sprang fritt på ridbanan. Bara vid ridning. Och oavsett om jag red med bett eller med kapson (utan bett).

Nästa uppenbara problem som jag märkt av under en tid var att Ladys energi fullständigt tog slut 12-15 minuter in i ridpasset. Det fanns absolut ingenting kvar att hämta energimässigt utan vi fick ta en längre paus för att ens kunna fortsätta rida. Under uteritter blev inte problemet lika påtagligt då hon var så pass nyfiken, tittig och spänd på allt annat så hon glömde nog bort att hon var trött. Det gick nästan att ställa klockan efter henne. När energin var slut hade det gått runt 12 minuter. Det var en märklig sak som jag inte upplevt tidigare. Vi kom så pass långt att jag kunde rida ut ensam vissa dagar.

Den 16 juni 2021 red jag ut i skogen eftersom det var varmt och ville sökte skugga men det var fullt med myggor som irriterade. Jag märkte att Lady blev mer och mer stingslig och gick och slog med bakbenen. Jag ville trava på en skogsväg men Lady ville hem. Jag tappade tålamodet och satte lite press på henne och vi kom bitvis framåt. Jag brukar inte sätta press på hästarna utan lyssna till deras behov och vad de säger mig, men i denna stund ansåg jag tydligen att det bara var dumheter från hennes sida. Jag hade fel. Hon började svettas rejält vilket hon inte brukar göra, men det var en varm sommardag och egentligen inget konstigt med det.

På vägen hem kändes hon stum och stel i skritten, som om benen inte riktigt ville följa med. Hon snubblade till ett par gånger och jag satt av och promenerade med henne sista biten hem. Frambenen vek sig och hon gick ner på knä men kom upp men var så vinglig på bakdelen att hon kämpade med att släpa sig fram. Bakbenen fungerade inte, hon såg stelopererad ut. I stallet rann svetten på henne och jag spolade av henne med ljummet vatten men hon började krampa och skaka. Jag torkade henne och la på varma täcken. Det här kunde inte vara något annat än korsförlamning. Men jag förstod inte varför. Hon hade inte fått något extra kraftfoder, jag hade inte ridit hårt utan bara travat korta bitar under den halvtimmes långa ritten i skogen. Vad var fel?



Veterinär kontaktades och blodproverna som togs visade höga muskelvärden och korsförlamning blev den slutliga diagnosen. Varken veterinären eller jag förstod orsaken och jag började googla. Alla hennes sammanlagda problem med korsförlamning, svårighet med galopp, hosta, extrem trötthet, nervositet och explosivitet gav mig ledtrådar och jag läste för första gången om PSSM. PolySaccarid Storage Myopathy, en muskelsjukdom där många hästar får just dessa symptom.

Jag gick med i grupper på facebook där hästägare berättade samma historia som jag upplevt med min häst. Det var skrämmande så likt vissa berättelser var och jag blev nu rätt övertygad om vad Ladys problem kom ifrån. Jag skickade tagelprov för DNA-analys till Centrum for Animal Genetics i Tyskland och fick efter två veckor svart på vitt att Lady bar på generna PSSM2 n/p2 och n/p4 som kan generera i att de utvecklar sjukdomen.

Hennes gener n/p2 och n/p4 kallas också Myofibrillär Myopati (MFM) och kan kortfattat förklaras som att muskelfibrerna förstörs och bryts ner. När det gäller p2 så påverkas även den glatta muskulaturen i hjärta och lungor. Därav hennes hosta. Det finns ingen bot, ingen medicin. Mer information finns i länkarna, men det finns mycket mer att läsa om man söker på nätet. Länkar finns i slutet av denna långa sida liksom tips om hur man skickar in tagelprov för DNA-test.


Nedan finns det protokoll som jag fick tillbaka efter DNA-testen. Lady testades också för PSSM1 samtidigt och det svaret var negativt.  

DNA-test ger svar

Kampen fortsätter


Hältorna var tillbaka under sommaren och hösten 2021 och både equiopat och equiterapeut påtalade muskelspänningar men också att hovarna åter igen var i dåligt skick. Detta trots att jag sedan något år tillbaka haft en av landets mest erfarna hovslagare som tidigare arbetat på veterinärklinik, sedan förra omgången hälta. Vi åkte ännu en gång till veterinärkliniken och fick sprutor i kotlederna som var inflammerade. Men vi beslöt gemensamt för att göra en större utredning då hon har problemen med galoppfattningar och ridning generellt, samt att tröttheten nu var ännu mer påtaglig. Vissa dagar släpade hon sig fram med stumma bakben och kunde inte trampa under sig alls.

Ryggröntgen visade Kissing Spines där tre ryggkotor låg så nära varandra att de krockade och under dessa fanns spondylos. Men veterinären trodde inte att detta var hästens primära problem, även om det så klart bidrar. De trodde inte heller att hennes hovar var en bidragande orsak till korsförlamningen och den parallellen drar inte heller jag. Men hovarna såg för bedrövliga ut med fel vinklar och plattfot som en anka vilket syns på bilderna ovan på denna sida. Då var hovarna ändå skötta av en före detta klinikhovslagare som kom hem till oss och tog rätt bra betalt.


Jag ville dra av skorna och ha henne gå barfota, det tyckte veterinären och hovslagaren på kliniken var ett stort risktagande. Jag känner att det är ännu större risk att ha skor på och låta hovarna och vinklarna bli ännu sämre. Med skor finns ingen chans att hålla efter hovarna som blev höga på ena sidan och utflutna på den andra och orsakade fel vinklar. Med tanke på att hästen nu var så pass dålig i allmäntillståndet ansåg jag att en naken hov där strålen får markkontakt och kan få igång en dålig blodcirkulation kanske kunde hjälpa mer än att stjälpa.


Skorna togs till slut av och jag köpte Flex Boots (gympadojjor för häst) och Cavallo Trek boots med grövre sula istället och kontaktade en hovvårdare som jag ansåg kvalificerad att hjälpa och stödja mig i arbetet med att få hovarna i bättre skick. Dessutom hade jag i princip gett upp hoppet om att jag skulle få rida min häst igen, så varför lägga ut flera tusen kronor för att ha specialskor?

Lady väljer sadel


Med mer kunskap om sadeltillpassning efter en hel del läsande och filmtittande på nätet började i det här läget under sensommaren fundera på om hennes utprovade sadel verkligen var bra. Kanalen mellan bossorna var onekligen väldigt smal och hon hade börjat protestera mer under ridningen. Jag tog ut en oberoende sadelmakare och bad henne titta över sadeln och stoppa om den. Vi provade också en akademisk skolsadel som jag har haft hängande ett tag i sadelkammaren.


Efter omstoppningen satt jag upp, först i den dyra dressyrsadeln (bild till vänster). Det var några månader sen jag red Lady sist och bara efter ett halv varv i skritt kände jag hur hon spände sig och en explosion var nära. Hon vägrade trava och kändes inte tillfreds, hon kände stel och ovillig och jag satt av rätt omgående.


Bytte till den gamla akademiska skolsadeln (bild till höger) som hade stora platta bossor och en bred kanal och Lady promenerade iväg med långa avslappnade steg och tog travskänkel direkt. Tänk vad en häst kan berätta om man bara lyssnar på den. Hon bestämde själv vilken sadel hon ville ha. Nu visste jag att hennes dyra dressyrsadel troligen orsakat henne problem tidigare. Men det var heller inte hela svaret. Tröttheten och explosiviteten kan inte relateras till detta. 

Om DNA-test och muskelbiopsi

Forskningen om PSSM2 är bara i sitt förstadie och DNA-testerna är fortfarande kontroversiella. Hittills finns inte några dokumenterade vetenskapliga bevis för att testerna är tillförlitliga. Det DNA-testen visar är om hästen är hetrozygot eller homozygot bärare av generna.  Här kan man läsa mer om hur detta nedärvs:


http://equiseq.com/learning_center/health/myofibrillar-myopathy-mfm

För att säkerställa att hästen har sjukdomen tas ofta en muskelbiopsi. Men, det har också påvisats att hästar som har alla tänkbara symptom och även är bärare av generna för PSSM2 ibland inte visar något alls via muskelbiopsi. Därför måste man, precis som jag har gjort, utesluta alla andra tänkbara orsaker till varför hästen mår dåligt. 

Vad är PSSM2


PSSM2, Polysaccarid Storage Myopathy, är samlingsnamnet för flera genetiska snarlika muskelsjukdomar som orsakas av genmutationer.


Den kallas också numera MIM, Muscle Integrity Myopathy.


Sjukdomen, om den bryter ut, är kronisk och påverkar hästens muskler och ger ofta träningsintolerans. Mycket enkelt förklarat skadas små delar inne i muskeln vid träning som gör muskeln stel och oelastisk. Det kan drabba alla hästar men påvisats hos bland annat halvblod, fullblod, islandshäst och welsh cob.


Många hästar avlivas på grund av att de inte klarar av ett liv med PSSM2. 
PSSM1 är en annan typ av sjukdom som har mer med glykogeninlagring i muskler att göra.


Två typer av PSSM2 anges:

“Myofibrillar Myopathy (MFM)”, genvarianterna P2, P3, P4, P8 och K1.

“Recurrent Exertional Rhabdomyolysis (RER)”, genvariant Px. 

Många hästar bär på generna, förmodligen fler än vad man tror, men alla visar inte symptom. PSSM2 är ärftligt och det nedärvs från en eller båda föräldrarna!

N = negativ, gen för PSSM saknas.

Bär en av föräldrarna på en av generna men inte den andra föräldern kan det bara bli exv n/p2. Inte p2/p2. Risken för nedärvning är då 50%.

Bär båda föräldrarna på en av generna är det 50% risk att hästen får n/p2 och 25% att den får p2/p2.

Om den ena föräldern bär på p2/p2 och den andra föräldern är frisk är det 100% att avkomman får n/p2.

En häst med dubbel genuppsättning exv p2/p2 löper större risk att bli sjuk än de med enkel genuppsättning n/p2. Har hästen fleragenvarianter exv n/p2+n/p4 löper den också högre risk att få sympotom.

Länk till bra förklaring med bilder finns i slutet av sidan.


Symptom


Många hästar börjar visa symptom mellan 8-11 års ålder men även visa sig hos unga hästar och speciellt om de utsatts för stressande situationer, infektioner eller skada som ger upphov till en negativ kvävebalans i kroppen (nitrogen balance). Var uppmärksam på detta:

* Förändringar i temperament och uppförande.

* Trötthet som inte går att förklara.

* Går inte fram vid ridning. 
* Skiftande hältor.

* Stel och mår dåligt dagen efter hårdare träningspass.

* Svårigheter med galopp (korsgalopp, svårt att fatta, kaninhopp, jämfotagalopp bak).

* Stelhet och kramper i muskler.
* Korsförlamning.
* Stelhet i länden och ryggmusklerna.
* Svårt att samla sig och trampa under.
* Explosivt och nervöst beteende.
* Mer problem med muskler vid kyla eller regn. 
* Svårt att sätta muskler eller tappar muskler lätt.

* Försvagad överlinje från rygg till länd.

* Oförklarlig hosta.


Magsår


Min egen teori om att Lady dessutom hade magsår ledde oss vidare till ett större djursjukhus. Hon var sur att sadla och blev arg när jag skulle spänna sadelgjorden och hade dessutom haft ett par omgångar kolik under de sista åren. Gastroskopin skulle utföras på fastande mage med 16 timmar utan mat. Lady är väldigt stressad vid lastning i transport och vi behöver vara lugna och använda belöning i form av mat och godis för att få henne att stanna i transporten och inte kasta sig ut direkt. Jag arbetar med klickerträning och hade under flera månader kommit så pass långt att Lady nu gick in i släpet själv men hon behövde fortfarande stöd med belöning för att stå kvar. Det gjorde att vi fick åka iväg en dag tidigare och stalla upp henne på djursjukhuset för att låta henne fasta på plats. Både lastning, resa och byte av stall är stressande för denna häst och inte helt optimalt men vi behövde svar. 

Gastroskopin visade magsår både högt och lågt ner i magsäcken och vi fick medicinera under sex veckor innan nytt återbesök. Hon fick en spruta i munnen med Gastroguard (Omeprazol) varje morgon en timme innan fodring, sen en spruta med Andapsin (Sukralfat) innan matningen. Hon fick även en spruta Andapsin på kvällen. Man skulle kunna tro att denna häst som spänner sig för minsta lilla skulle protestera all denna medicinering med sprutor i munnen men hon är en exemplarisk patient. Under besöket på djursjukhuset gjordes också en gynekologisk undersökning för att se att det inte var problem med livmoder eller äggstockar som orsakade problem men allt såg fint ut. Tyvärr fick hon näsblod igen. 

Ladys provsvar från muskelbiopsin

Det övre magsåret var vid andra Gastroskopin borta men det längst ner i magsäcken fanns kvar. Lady hade varit väldigt stressad och orolig under natten trots att hennes stallkompis stod bredvid då den skulle undersökas dagen därpå efter fång och kolik. Vid det här tillfället på djursjukhuset gjordes även ett arbetsprov där man mäter muskelvärden före och efter arbete (longering). Blodprovet var normalt.


Dagen efter togs en muskelbiopsi från länden, precis vid sidan om svansen. Proverna packades och skickades med direkttransport till Tyskland och två veckor senare kom svaret. Det var inte helt tydligt men vi fick bekräftat att hon hade en lindrig påverkan muskulärt, dock diffust resultat. Detta bekräftar det svar jag fått på DNA-test. Lady har PSSM2 och Myofibrillär Myopati (MFM) och min värld rasar samman men samtidigt är det skönt att få en bekräftelse på vad som är fel. Och det är säkert det som orsakar hennes magsår, i alla fall de smärtor hon haft. 


För att komma åt problemet med magsår fick vi byta från Gastroguard till en annan medicin som heter Cytotec (Misoprostol). Vi påbörjade medicineringen på kvällen, dagen efter att vi kommit hem, och morgonen efter hade hon fruktansvärda kramper. Det var inte en vanlig kolik där hästen verkar irriterad, rullar sig, tittar mot magen. Lady bara la sig ner helt platt i boxen, slöt ögonen och stönade till. Jag satt inlindad i ett täcke i ett hörn i boxen, det var vinter och iskallt, och väntade på att hon skulle ta nästa andetag. Jag såg ögonvitorna rulla några gånger och det enda som rörde sig var underläppen som ryckte. Där och då var jag övertygad om att hon skulle dö.


Distriktsveterinären dröjde då hon förlöste en kalv när jag ringde. Lady återhämtade sig en aning och hade just rest sig när veterinären kom. Vi gav kramplösande, smärtstillande och dropp under två timmar.


När man läser om medicinen så är det en humanmedicin mot magsår men om man söker på andra sidor på nätet används det också för att framkalla missfall och göra abort. Det kändes direkt tveksamt i mina öron att jag skulle ge dem till min häst. Tabletterna fick dessutom inte hanteras utan att man använde skyddshandskar. Nu står det ett större antal burkar med svindyr medicin i mitt skåp och jag vågar inte prova igen. 

Komplett utredning


Varken magsår eller kissing spines förklarar den enorma trötthet Lady periodvis visade, främst under sommarhalvåret när hon gick på bete. Med erfarenhet av en tidigare häst som haft EMS (Equint Metabolt Syndrom, en insulinsjukdom som närmast kan jämföras med diabetes) som också var väldigt trött och ovillig att arbeta eller röra på sig ville jag även utreda detta.


Vår gårdsveterinär tog blodprov innan vi gav flytande glukos i munnen för att en timme senare ta ett nytt blodprov för att kunna jämföra värdena. Lady hade ingen som helst påverkan och vi kunde direkt utesluta EMS som orsak till tröttheten. Vi tog också blodprov för PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, Cushings syndrom som är en hormonell sjukdom) men också när var resultatet negativt.


Det som då återstår är att hon är sockerintolerant, vilket vissa PSSM-hästar kan vara medan andra fungerar pefekt att ha på bete dygnet runt. Fast nu i efterhand vet jag att sockerintolerans kanske inte var svaret på gåtan. Man ska också vara på sin vakt när det gäller intag av kalium vilket också kan påverka dessa hästar negativt. Det finns ofta höga halter av kalium i vissa beten, speciellt om det finns inslag av klöverväxter. Nu i efterhand funderar jag på om min tidigare häst, en welsh cob, också hade PSSM2 utöver EMS. Hon var också väldigt trött periodvis, och jag veta att rasen är benägen att ha PSSM2.

Allt handlar om foder .....


Den enda chansen till att få hästen att må bättre och klara av att hålla PSSM2 i schack är att förändra hästens kost och träning. För vår del innebär det att Lady ska ha en kost med högt proteinvärde och lågt sockervärde. Blodprover som skickats till Laboklin i Tyskland har visat att hon inte har brist på varken mineraler eller vitaminer så vi är säkra på att det inte heller är foderrelaterade problem i den meningen.


Min foderkammare består numera av mängder av burkar, olika foder som vi provat, massa pulver med konstiga namn. Jag trodde tidigt att hon inte tålde något som innehöll baljväxter och det blir genast ett problem för de flesta av proteintillskotten innehåller antigen lusern (en klöverväxt/baljväxt), soya (baljväxt) eller ärtprotein (baljväxt). Jag är tacksam över min kunskap om växter då jag arbetar som trädgårdsdesigner, annars kanske jag inte hade listat ut detta så snabbt. Senare har jag dock kunnat ge soyabaserat tillskott utan större problem, men säker är jag fortfarande inte. 


Jag provade linfröolja då jag fick tips om att tillföra fett i kosten, men detta gjorde att hon fick stora problem med ömmande hovar istället. Även linfrökaka verkade ställa till problem för henne. Varje gång jag testar en sak och sen läser om det i de olika PSSM-grupperna så bekräftas teorin då andra skriver exakt samma sak.

Jag satsade på att hon fick i sig proteiner via två olika grovfodrer men har också provat Trikem Protein Complex, ett proteinpellets. Hur det påverkade henne kan jag i dagsläget inte säga, men det var det enda proteintillskottet just då som jag hittade som kan passa en PSSM2-häst förutom dammigt potatisprotein och min häst tycker inte om att äta den gegga som blir när man blöter upp potatisproteinet. Jag har provat vassleprotein, ärtprotein och nu senaste tiden soyablandat proteintillskott från Eggersmann som heter Aminoral och som även innehåller aminosyror.  

Det är  jätteviktigt att se till att hästen får i sig rätt aminosyror då de har större behov av även detta för att reparera skadade muskler. Jag provade tidigt flera olika produkter, Havens Equiforce E+ och Horseamino som båda innehåller livsviktiga aminosyror, den senare fler än den första. Men det är så små mängder av allt, och de är anpassade till vanliga hästar så en häst med PSSM2 hade behövt rikliga mängder. Det skulle ha ruinerat mig. Jag började istället ge extra pulver av Glutamin och Leucin som normalt används av kroppsbyggare. Jag hade sett siffror på att man kan ge 1-2 g/45 kg/dag av glutamin och 2 g/45 kg/dag av leucin. Jag har också läst att Glutamin är ett ämne som ska bilda en skyddande hinna i magsäcken och är en av ingredienserna i dyra tillskott som finns för hästar med magsår. Vid det här laget visste jag bara att amonosyror var viktiga, men inte vilka av dem. 

Har provat 1 g/45 kg/dag av ALCAR men aldrig tillsammans med fett/olja i dieten om man ger ALCAR. Kunde inte märka någon skillnad. I mitten av januari 2022 gav jag NAC (N-acetyl-cystein) i liten mängd (det smakar tydligen pest) och vi har haft ett träningspass då hon INTE hostade. Tillfällighet eller inte, det får jag återkomma till, men flera andra som provat säger att det hjälpt deras hästar med hostan. Senare har jag kommit fram till att det är rent Leucin hjälper. Upp till 10 gram innan ridning. Jag märker direkt om jag inte ger detta eftersom hon då hostar. Ger jag Leucin 30-45 minuter innan så hostar hon mindre och det blir bara frustningar istället. 

Efter att jag började ge EggersmanProfi Aminoral och jag kan börja ana en förbättring gällande energin, trots att det faktiskt innehåller soya. Ett år in i "trial-and-error" processen som det faktiskt är för att hitta rätt i djungeln av tillskott och foder, kan jag glatt konstatera att min häst trots allt kan gå på bete några timmar per dag, bara jag fortsätter ge det vanliga extra fodret. Det går ju mot all tidigare kunskap om att ta bort kraftfoder när de betar gräs. Men uppenbart behöver hon sina proteiner och vitaminer ändå. Tyvärr klarar hon inte längre av bete, oavsett extra tillskott. Det märkte jag i början av sommaren 2022. 

Utöver detta började jag ge större dos flytande naturligt E-vitamin, som jag förstår det, hjälper till att reparera trasiga muskler. B-vitamin och Thiamin (B1) ingår också i foderstaten liksom extra zink, koppar och mangan då det saknades i den uträknade foderstaten och hon hade ett något lågt värde på detta i blodprovet. Främst mangan är viktigt att ge dessa hästar, i högre dos än rekommenderat. 


Jag märker skillnad på om jag inte ger E-vitamin då hon blir tröttare utan. Det enda jag hittat att blanda ut alla pulver och vitaminer med och som verkar fungera är en melassfri betfor som heter Kwikbeet. Det ska dessutom vara välgörande för hästens mage och bra för de hästar som har magsår. Man ska också vara på sin vakt när det gäller intag av kalium vilket också kan påverka dessa hästar negativt. Just kalium finns i baljväxter och gräs. Från februari 2022 har  jag gett chiafrö som hjälp för magsåret och det innehåller också omega-fettsyror som kan hjälpa till att minska inflammation i kroppen och bildar en skyddande gele i mage och tarmar.

I mitten av 2023 hade jag läst på så pass mycket att jag förstod att jag måste  ge ren Lysin som är en viktig aminosyra men även Metionin och Treonin. Det var här som det vände helt med hennes energi. Jag fick tillbaka min häst!

Det blev ännu bättre när jag plussade på foderstaten med müsli Marstall Myocare. 

Nu! Nu blev det ännu bättre! Men ändå inte helt bra. Jag är vid det här laget uppgiven och inser att hästen aldrig komemr att bli bättre eller bra. 


Till slut tar jag bort allt som innehåller lusern och Lady mår bättre än någonsin!
Mer om foder kan du läsa här!


Massa motion



Att rida eller inte rida, det beror helt på dagsformen. Från juni 2021 till januari 2022 satt jag bara upp ett fåtal gånger. Dels beroende på Ladys trötthet men också att hon varit halt, haft kolik, varit ömfotad, medicinerats eller helt enkelt för att hon inte verkat mått bra. Hästar med PSSM2 behöver daglig motion och fungerar bäst om de hela tiden får röra på sig och bo i en lösdrift. Man får anpassa motion och ridning varje dag efter mående och väldigt försiktigt öka intensiteten. Det handlar inte om en vecka skritt och sen börja trava. Det handlar om månader av skritt under igångsättningen. Jag har promenerat många, många mil vid det här laget. Det är bara att inse. Att ha en häst med PSSM2 innebär att man får lägga ner mycket tid på rehab och motion. Det går inte att ta ledigt ett par dagar.

Jag var övermodig under hösten 2021 och arbetade med Equiband en dag på gräsvallen och Lady var pigg och framåt och busade iväg några varv i galopp. Jag var så glad att hon var så fräsch och visade livsvilja. Dagen efter släppte vi henne och unghästen på ridbanan för att de skulle busa av sig. Samma kväll kom en ny korsförlamning. Den var lite lindrigare än den första korsförlamningen men ändå allvarligt. 

Motion för häst med PSSM2


* Ute dygnet runt är bäst för de flesta

* Lång uppvärmning i skritt, minst 20 minuter

* Många långa promenader vid hand
* Pausa var 5:e minut vid träning
* Extremt långsam utökning av träning

* Undvik stress - det triggar korsförlamning

* Arbeta mycket lösgörande

* Sätt ALDRIG press på din häst
* Rid aldrig på en kall och blöt häst

* Ta dag för dag och anpassa dig efter hästen

 

Sen är det bara att börja om från början. Korsförlamningar behandlas med smärtstillande och antiinflammatoriskt och vi gav Metacam. Några dagar senare under medicineringen var en ny kraftfull kolik ett faktum. Det är känt att Metacam och magsår inte är en bra kombination, men man kan heller inte låta bli att behandla en korsförlamning. Detta gör att jag som hästägare måste vara ännu mer skärpt och uppmärksam på att inte utsätta hästen för arbete som hon inte är mogen för. Och hur vet man det, egentligen?  Det är ett dagligt risktagande och jag är spänd nästan hela tiden. Hur rör sig hästen idag? Är hon inte lite stel på ena bak? Hur känns musklerna? 


Timmar efter timmar har jag masserat länden, använt Novafon med intraljud som vibrerar skönt och får musklerna att slappna av och den får även igång blodtillförseln, jag har en Treatlite laser som jag punktbehandlar med, jag stretchar och har sjukgymnastikövningar. 

Hur vet man vad som är rätt och fel?

Eftersom PSSM2 är en sjukdom som det ännu inte forskats så mycket om finns heller inget fullständigt svar på vad och hur man ska göra. Man får förvänta sig en lång period av Trial and Error. Man måste testa, misslyckas, nå framgång och det är en berg och dalbana utan början och slut. Först och främst, förmodligen efter en lång tid av diffusa problem och frustration över att inte veta vad som är fel,  påbörjas en lång medicinsk utredning. Därefter måste man reda ut vad hästen har för behov och vad man måste undvika. Om man har en korsförlamning att hantera är det först konvalescens och därfter en långsam igångsättning. Sen får man prova sig fram med foder, olika täcken beroende på väderlek, olika muskelbehandlingar och man får räkna med att det känns förvirrat


Jag har som hjälp fört dagbok över ett år och kunde ändå inte riktigt se den röda tråden vad det är som triggar igång de dåliga dagarna med stelhet och trötthet, även om de är färre och färre. Väder spelar roll, speciellt varma tryckande dagar under sommaren. 


Jag har gjort excel-ark med kolumner för vad Lady äter varje dag (varje foderingrediens anges i vikt och mängd), vilken tid hon äter sina tillskott (först efter ridning, senare 30-60 minuter innan ridning vilket fungerar bättre), vilken tid vi tränar/hur länge/vad vi gjort/vilket väder(kyla, regn, sol, värme) och därtill betyg från 1-10 för mående. Jag skriver också ner hur länge hon stått inne och vilat innan och efter ridning, betyg på mående i stall/hage, väder samt gör anteckningar som jag anser viktiga att komma ihåg.

Avel, etik och nedärvning

Jag älskar det mesta med min fina häst och drömmen var att få fantastiska föl efter henne. Ganska snabbt insåg jag att det inte skulle gå att avla på denna individ med PSSM2 och Kissing Spines. Jag ville undersöka vidare varifrån generna kommer och har kontaktat hingstens ägare för att fråga om det fanns fler avkommor med problem. Hingstägaren ville i sitt mailsvar inte kännas vid något om PSSM2 utan hänvisade till avelsföreningen SWB som på ett seriöst sätt har bemött mina frågor. Med största sannolikhet så är Sir Oldenburg, Ladys pappa, inte testad. Det jag däremot vet är att jag fått ett flertal meddelanden från andra oroliga hästägare där deras hästar uppvisar misstänkta symptom på PSSM2 och där de har samma pappa. Hingsten finns inte längre i avel dock och har lämnat jordelivet. Självklart kan generna komma från Ladys mamma, men hon är död och kan därför inte testas. Jag tror att man i framtiden, med mer kunskap, kommer bli mer medveten om PSSM2. Flera avelsföreningar har redan idag krav på test för PSSM1. Faktiskt är det så att PSSM2 anges på Jordbruksverkets defektlista och den anses vara en sjukdom som man inte ska avla vidare på. Alla som träffat en symptomatisk häst med PSSM2 håller med om att det är en väldigt dålig idé att föra dessa gener vidare. 

Min dröm om att äga en frisk och ridbar häst krossades ganska snart. Men än har vi inte gett upp hoppet. Jag är dock medveten om att varje bra dag hästen har är en bonus och att det fort kan gå åt fel håll. Det är en sjukdom som tär på både häst och ägare och det finns inget botemedel.

Vår fortsatta dagbok

Det är januari 2022 och jag har ridit igen! Jag har nu suttit upp två gånger på Lady (på ridbanan) efter uppvärmning vid hand med promenad och longering i skritt och trav. Det var det ganska många månader sedan sist. Hon stod helt stilla vid uppsittning och väntade på sin godis. Lady var finare än någonsin och gick villigt fram och accepterade en näst intill obefintlig travskänkel. Hon gjorde finna sidvärtsrörelser i skritt och öppna i trav som hon inte gjort något annat det senaste året. Jag red 10 minuter men det var så värt väntan. När jag satt av rann tårarna av lycka.


Februari 2022: Månaden kom och gick med värre isgator än på många år. Vi provade att släppa i en ny skogshage med lite bättre underlag och lite att gnaga på men detta resulterade i en ganska tuff kolik igen. Distriktsveterinären var på väg men tvingades vända innan hon kom fram till oss för att istället åka till en ko med livmoderframfall. Vi promenerade oss igenom natten, jag satt åter igen i en iskall box och trodde att min häst skulle dö i väntan på veterinär. Gav lite magsårsmedicin som fanns kvar i ett skåp och hon verkade ganska snart må bättre igen. Den här gången är både jag och veterinär övertygade om att det var ett magsår som orsakade smärtorna. Ny period med magsårsmedicin tar vid och tyvärr blir hon sämre muskulärt under denna period. 

Mars 2022:  jag har lyckats rida ut SJÄLV i en liten skogsdunge i närheten av stallet utan att hästen stegrat eller exploderat. Med sällskap under ridturerna är livet på topp tycker Lady. Ridningen på banan går väldigt sakta. Både i tempo och i fråga om utveckling. Det går att få henne i trav efter en längre uppvärmning men energin räcker oftast bara ett halvt varv. Jag tränar enligt principerna för Akademisk Ridkonst och Klassisk dressyr (mjuk, balanserad och medveten ridning för hästens bästa) och anpassar mig helt efter hästens önskemål, rider lugnt och utan press. Tack vare denna filosofi om att ridningen är till för hästen kan jag släppa prestigen om att vi ska prestera något. Även om jag blir väldigt glad och hoppfull de dagar hästen faktiskt bjuder på lite extra. Nästa dag faller hoppet ner i den djupaste avgrunden då inget vill fungera, men ändå strävar jag på. PSSM2 är en sjukdom då hästen faktiskt mår bättre av daglig träning så att musklerna inte bryts ner fortare än de byggs upp. Jag vill ofta ge upp kampen men har ändå en liten gnista hopp kvar. Jag testar nya foder, nya tillskott och nya rutiner. Har insett att det inte är läge att ta av täcke och låta hästen gå naken vid plusgrader bara för att jag tycker det är skönt i solen. Det blir hon sämre av. Och uppenbart är det jobbigare för kroppen nu med pälsfällning. Det har gått mer än ett halvår sen vi fick diagnosen men ännu har jag inte lyckats lista ut vad som är bäst för min häst vilket är extremt frustrerande. 

Maj 2022: Två gånger har Lady självmant fattat galopp ur en ökad trav och en gång ur skritt. Vi försöker hitta mer form och balans men det är svårt att få upp kondisen. Nu har jag under några veckors tid provat att vänja in på bete och än så länge verkar det fungera för hennes kropp. Började med 20 minuter och ett par veckor senare har vi kommit upp i 4 timmar. Hovvården har gett resultat och hovarna börjar vara mer korrekta och se fina ut. Bitvis ser jag hur hon avlastar frambenen när hon vilar men det blir mer sällan. Jag kan också rida henne utan boots på ridbanan utan att hon ömmar, men måste fortfarande ha boots på grusvägen. Testar fortfarande olika foder och tillskott. MSM kan jag inte säga gav någon som helst skillnad. 

Juli 2022: Värmen tar hårt på hästen som blivit tröttare igen. De dagar det är för varmt stallar jag in på dagen och hon står i sin box och gör inget anspråk på att få gå ut. Hon har fortfarande lite svårt att stå längre stunder med upplyfta framben när jag raspar hovarna och jag märker att hon är lite svajig i bakdelen under tiden. Ridningen blir till och från med tanke på värmen. Jag försöker mest underhålla det så att hon inte tappar muskler. Men vi har haft några fantastiska ridpass då hon istället för att ta travskänkeln istället FRIVILLIGT fattade galopp. Jag har sedan några veckor börjat ge Eggersmann Aminoral, soya med inslag av aminosyror för att få upp proteinhalten i foderstaten och för att få i henne mer aminosyror. Trots soyan verkar hon tåla detta. Jag har också börjat ge ett pulver med Gamma-oryzanol och aminosyror från Podkowa i Polen som ska hjälpa musklerna. Kunde dock inte märka någon skillnad efter att ha gett detta under ett par månader.  

Augusti 2022: Lady ser blank och fin ut, har musklat sig bra och är ganska rörlig just nu. Idag har jag haft ett ridpass då Lady faktiskt taggade till lite och bjöd framåt. Dessa dagar är unika. Dessutom så hostade hon inte och då har vi både travat och galopperat.

Januari 2023: Vi har haft en bra resa fram till hit. Energin är tillbaka och trots vintern så känner jag att ridningen fungerar bra. Vi har kommit igång med galoppen. Och jag är lycklig!! Den 7 januari smiter mina två hästar ut i trädgården (det var jag som slarvade när jag tog in dem) och hon halkar på ett brunnslock. Det var lite djupare snö och de såg inte var de satte fötterna. På brunnslock finns en stålbygel i armeringsjärn som man kan lyfta locket med. I full galopp halkar hon med vänstra bakhoven rakt in i denna bygel som klyver hoven rakt itu. Det var ganska panikartat en stund med sprutande blod som först inte gick att stoppa med tryckförband. Naturligtvis fanns ingen distriktsveterinär i närheten. Återigen var det en kalvning i andra delen av länet som hon skulle åka på. Tack och lov fick hon en kollega att åka istället. Lady gipsades och vi åkte akut till djursjukhuset. Och lika självklart var det lördag kväll, med hutlösa kostnadstillägg. Rötgen visade att sprickan gick precis in till hovbenet men missade det med millimeter. Lady fick stå kvar med antibiotikadropp och smärtstillande samt gipsad fot för att ett par dagar senare träffa hovslagaren. Han skruvade ihop hoven framtill på hovväggen oh satte på en ringsko med sidokappor för att hålla hoven fixerad.

Planen var att hämta Lady på fredagen men på onsdagen meddelade de att hon inte mådde bra och matvägrade. De sa att hon verkade olycklig och behövde komma hem. Jag fick hämta min älskade häst och fortsätta antibiotikabehandlingen med sprutor hemma. Hoven skulle spolas två gånger om dagen med jodopax och hon skulle stå på box i ett par månader. Här började ångesten ta fart. Det är i princip en dödsdom att ställa en PSSM2 häst med symptom stilla i en box. Tillsammans med veterinärerna, och mina egna tankar, fick hon gå ut i en sjukhage då hon faktiskt och konstigt nog inte var halt alls. Hoven var tvungen att hållas helt torr. Jag har satt tätsilikon i springorna på en Cavalloboots och lägger fetvadd i hoven. Det håller torrt riktigt bra. Efter en månad, i mitten av februari har vi till och med kommit igång med träningen igen och jag har suttit upp och ridit ett par gånger.

Februari 2023: På återbesöket med hoven på djursjukhuset träffar vi en veterinär som jag övertalar att kolla Lady på volt. Jag vill veta status på hältan. Hon är ohalt på både rakt spår och på volt i både skritt och trav, men korsgalopperar och ser knackig ut. Vi diskuterar fram och tillbaka och det enda som inte är kollat är SI-leden. Det har varit på tal innan men med allt annat strul och jobbiga utredningar har det kommit ganska långt ner på listan. Nu får vi till slut ett ultraljud på SI-leden och visst finns här lite artros också i en ledavdelning intill SI-leden. Som om allt annat inte var nog. Hon får två injektioner med kortison ovh vi beordras vila ett par månader. Nej, tänker jag. Det jag lyckats arbeta upp främst det senaste året får INTE gå till spillo. Hästen tappar muskler så pass fort att det inte är aktuellt att ställa av henne nu. Efter två och en halv vecka med arbete vid hand och power-walks sitter jag upp och Lady känns fin och energisk!   


Sommaren 2023:

Jag bestämmer tillsammans med min nya och helt fantastiska hovslagare att sko Lady runt om igen. Jag har hittat en hovslagare som faktiskt går att resonera med och som har kloka tankar om hovar, benställning, funktion och balans och jag har fullt förtroende för honom. Ladys hovar blir finare och finare under hans omvårdnad och jag ser skillnad på rörelsemönster och att hon kan stå bättre i balans. 


November 2023: Vilken jobbig och lång rehab vi har haft. Inte för att Lady har mått särskilt dåligt, utan för att min ork och motivation till slut helt försvann. Det är inte lätt att ha en skadad häst, och ännu jobbigare är det när den har en muskelsjukdom som hela tiden ställer till det. Under sommaren försökte jag låta henne beta någon timme per dag, men hon blev väldigt, väldigt trött. Jag tänkte att det skulle funka bara hon fick sina övriga tillskott. Det gjorde det inte. Testade att släppa på lite, lite grässtrån under hösten också. Det gick inte heller. Nu orkar jag inte försöka någon mer gång, hon får gå kvar i sin vanliga nedbetade grushage året runt där jag kan ha koll på henne och vad hon äter.

Appropå mat så har jag under den senaste månaden blivit medveten om ett stort problem. De "vanliga" mineralerna Krafft Miner Plus (röd) tog slut och jag orkade inte åka och köpa nya direkt. Det var en torsdag och redan under helgen upplevde jag en bättring på Lady gällande piggheten och rörligheten. Jag har tidigare hört att det kan vara ett problem med tillskott av kalcium (just vad minns jag inte, men det var något muskelrelaterat som PSSM-hästar reagerar på) och mineralerna innehåller ju kalcium. Jag skrev på en internationell facebook-grupp och la infoderanalysen och många påpekade att det också innehöll lusern. Jag mailade Krafft som svarade att det är 15-20% lusern i mineralerna. Det blir fånigt lite om man ger 100 g mineral per dag, bara 15-20 g lusern. Men många hästägare vittnar om att minsta lilla gram lusern orsakar problem för just deras hästar. Om det är kalk eller lusern som Lady reagerar på, det kan jag ännu inte svara på. Men jag väljer att inte ge denna mineral något mer. Jag kommer fortsätta ge rena mineraler av det som behövs (zink, magnesium och mangan främst). Jag känner nästan som om jag har "förgiftat" min häst med vanliga mineraler under lång tid, med tanke på att hon mår bättre utan. Hon är som jag skrev ovan piggare, har lättare att fatta galopp, hon är rörligare och tar ut steget bättre i skritt och jag kan känna ryggen jobba.  


Januari 2024:

Den gamla akademiska sadeln ligger inte längre bra och Lady har under en period varit lite öm i ryggen. Med en ny sadelutprovare får jag hjälp att hitta en sadelmodell som passar. Av en slump hittar jag en begagnad sadel som jag köper och Lady är nöjd och ömheten minskar. Hon tar ut steget ännu bättre i skritt och kan nu fatta galopp från skritt! 


Februari 2024:
Isgatorna avlöser varandra och vi har haft perioder med -20. Hon har då gått med dubbla thermotäcken med hals och verkar må helt okej. Vi tränar på halter, samling och sidvärtsrörelser när det går. Andra dagar får hon vila. Hon har inte haft några trötta dagar på länge nu och jag har stora förväntningar inför våren. Jag har satt upp ett mål! Under 2024 ska vi klara av att göra ett enkelt galoppombyte. Det är ett högt satt mål för en PSSM2-häst men vi ska kämpa för att klara det. 




Viktiga länkar

Centrum for Animal Genetics - info om PSSM2 och här kan du beställa DNA-test
Michigan State University, College of Veterinary Medicine - fakta och forskning om PSSM2
PSSM & MFM Awareness - faktasida om PSSM1 och 2 samt MFM

Equiseq - fakta om bland annat nedärvning

Grupper på facebook: PSSM info Sverige, PSSM forum, PSSM & MFM Awareness, PSSM UK,
PSSM type 1 & 2 Support Group, Managing PSSM RER and other muscle disease